Först så överlevde vi att att födas av mammor som rökte och drack under graviditeten. Dem tog Magnecyl och alla möjliga läkemedel, åt blue cheese dressing samt åt tonfisk direkt ur burken men blev aldrig testade för diabetes. Efter detta trauma blev vi lagda på mage för att sova i en spjälsäng målad i en rosa eller babyblå färg med hög blyhalt. Vi hade ingen barnsäkerhet på medicinburkar, dörrar eller fönster och när vi cyklade hade vi ingen hjälm! För att inte tala om vilken risk vi tog när vi liftade!

Som spädbarn och barn åkte man bil utan barnstol, bilkudde, säkerhetsbälte eller airbag. Vi drack vatten direkt ur trädgårdsslangen och INTE ur glas eller flaska. Vi delade läsk med flera kompisar och drack direkt ut flaskan och INGEN dog av detta. Vi åt muffins, mammas bullar, vitt bröd, riktigt smör och för mycket socker på cornflakes och i filen - inte blev vi överviktiga för det!

FÖR VI VAR ALLTID UTE OCH LEKTE!!!

Vi kunde gå hemifrån på morgonen, leka hela dagen och komma hem när gatlyktorna var tända. Ingen kunde nå oss på hela dagen - OCH VI VAR OKEJ! I timmar kunde vi bygga lådbilar av skräp för att sedan åka ner för någon backe och då upptäcka att vi glömt bromsarna. Efter att vi åkt in i träd och buskar ett par gånger lärde vi oss att lösa problemet. Vi hade inga Playstation, Nintendo eller X-box, ingen video eller dvd, inga 150 kanaler på tv:n. Vi hade inget surroundljud, cd-spelare, mobiltelefoner, datorer, Internet eller MSN. Men vi hade VÄNNER och de fanns UTOMHUS!!

Vi föll från träd och tak, skar oss, bröt armar och ben och slog ut tänder!! Och inte blev någon stämd eller anmäld för det. Vi åt maskar och kakor gjorda av sand eller jord och inte fortsatte maskarna att leva i magen!! VI fick luftgevär vid 10 års ålder, vi hittade på spel och lekar med hjälp av en pinne och en tennisboll, och fast man sa att det kunde hända, så var det inte många som fick sina ögon utpetade av pinnar. Vi cyklade eller gick till kompisar, ringde eller knackade på och ibland steg vi bara in och pratade med dem. Fotbollslaget hade uttagningar och alla blev inte uttagna. Dom som inte blev det, fick lära sig handskas med besvikelsen. OTROLIGT ELLER HUR!!??

Tanken på att våra föräldrar skulle stå på vår sida om vi bröt mot lagen fanns inte. De var faktiskt lagens högra arm!! Denna generation har faktiskt fostrat dem största risktagarna, problemlösarna och investerarna någonsin. De senaste 50 åren har varit en explosion av uppfinningar och nya idéer. Vi hade frihet, misslyckanden, framgång och ansvar, och vi lärde oss att ta allt detta!!

Om du är en av dem så GRATTIS

Du kanske vill dela md dig av detta till andra som har haft turen att växa upp som barn den tiden innan ADVOKATER och MYNDIGHETER reglerade ditt liv för "DITT EGET BÄSTA"??

Och när du ända håller på!!

Berätta för dina barn hur modiga och (lyckliga) deras föräldrar var.

Följande omdömen kommer från verkliga arbetsbetyg. Inget man vill visa upp vid kommande anställningar precis...

10. "Jobbar mycket bra när han står under konstant bevakning och är inlåst på sitt kontor."

9. "Sedan min senaste rapport, har den anställde nått botten och börjat gräva neråt."

8. "Hon har sagt så många grodor, att när hon öppnar munnen ringer vi Jonas Wahlström."

7. "Han skulle vara ute på djupt vatten i en vattenpöl."

6. "Den unga damen har vanföreställningar om sin kompetens."

5. "Han sätter väldigt låga mål, och misslyckas ständigt med att nå dem."

4. "Den anställde kan gå långt, och ju förr han börjar desto bättre."

3. "Den anställde gör att det i någon liten by någonstans saknas en fåne."

2. "Hans anställda skulle följa honom överallt, men bara på grund av deras morbida tankar."

1. "Jag skulle inte låta den anställde föröka sig."

 

Mums!!!!

Varför blir det alltid så att när man är och handlar så slinker det jämt (ofta) ner någon liten chokladbit eller liknande i korgen? Man är inriktad på att bara köpa mat, men sen står man där vid kassorna, och vad händer?

Jo fingrarna lyder inte, utan de kan inte låta bli godishyllan. Gång efter gång samtidigt som man säger att det nya livet börjar på måndag :)

Det är en sak att veckorna går fort, det är väldigt okej för det mesta, men varför måste helgerna gå lika fort för? Man planerar att göra massor med saker.

Men hinner man med allt? Inte en chans.

Det ska städas, laga mat bla bla och klockan bara rinner iväg och sedan är det redan söndagskväll och man måste lägga sig tidigare och ställa den icke så roliga väckarklockan och ytterliggare fem arbetsdagar väntar.

När jag kom hem från jobbet i går låg ett brev innanför dörren. Såg på kuvertet att det var från folktandvården. Fick rysningar nästan direkt, innan jag ens öppnat det. Jag har inte varit hos tandläkaren på ett par år. När man går hos folktandvården blir det långt mellan besöken. Nu fick jag en tid på fredag nästa vecka. Det blir ett kul fredagsnöje och något att se fram emot :)

Jag har ingen tandläkarskräck, med det är ingen trevlig upplevelse med alla borrljud. Får se hur man har skött tänderna den här tiden, förmodligen har man säkert något hål. Och varje gång man går därifrån har plånboken en tendens att vara tunnare än när man kom dit :)

Nu tänkte jag att det var dags att börja blogga igen. Gjorde det för drygt ett år sedan men inspirationen och orken försvann och jag la ner den. Får se hur det går denna gång. Här tänkte jag skriva om lite allt möjligt. Man vet aldrig vad som kan tänkas dyka upp.